Vad är BMI?

BMI är en förkortning av ”Body Mass Index”, på svenska även kallat kroppsmasseindex. Måttet beskriver en människas vikt i förhållande till längd eftersom dessa är kopplade till varandra. BMI beräknas genom att ta vikten i kilo och dela med längden i kvadrat.

Måttet används främst för att avgöra ökade risker för hjärt- och kärlsjukdomar. Det finns olika statistiska gränsvärden för vad som är under respektive övervikt. 1985 satte WHO (World Health Organisation) sina gränsvärden för BMI. BMI för en normalviktig ska enligt dessa värden ligga mellan 20,0 och 25,0 och för en normalviktig kvinna mellan 18,6 och 23,8. Är BMI under dessa värden räknas personen i fråga som underviktig. Värden över dessa siffror räknas som övervikt och risk för hjärt- och kärlsjukdomar anses öka. Ligger BMI-värdet över 30 för mannen respektive 28,6 för kvinnan anses personen i fråga lida av fetma.

BMI ger i verkligheten inga absoluta värden utan används mer som vägledning för att avgöra hälsosamma mått. Alla människor är olika och BMI blir missvisande om personen exempelvis är väldigt lång, muskulös eller befinner sig i tillväxtperiod. Till barn och ungdom används därför isoBMI som räknas ut på samma sätt men där resultat hänvisas till en speciell tabell med många olika gränsvärden.

BMI kan inte användas för idrottare och kroppsbyggare eftersom muskler har högre densitet än fett och därför väger mer.

BMI säger inte något om fettets fördelning och bör därför kompletteras med andra mätningar, framförallt runt midja, där det farliga fettet sitter. För kvinnan bör detta vara under 88 cm och för mannen under 102. Midja-höft-kvot är ett annat mått som räknas ut genom att ta midjemåttet/höftens omkrets. En kvot större än 1,0 för män respektive 0.85 för kvinnor räknas som risk.